saknad
Du var med mig på min första WC start i reiteralm, tillsammans med mamma och pappa var du min största supporter, du trodde på mig och du tror fortfararande på mig. Glad, knäppte bilder, kameran, allt som du har sagt, jag vill ha repris. Även fast jag vet att jag aldrig kommer se dig i mitt liv igen, de gör så ont att säga de.
Livet har alltid sin gång och jag kommer föralltid bära med mig mina minnen ifrån dig!
saknaden är enorm
vila i frid min vän, Bengt-Erik "bengan" Nyhlén
Ett år har gått
Han var en vacker människa som jag saknar nått så oerhört mycket men som man får lära sig leva utan. Jag minns alla bra stunder och idag ska jag tända ett ljus för han.
Jag saknar dig Bengt-Erik Nyhlén!!
Saknaden är enorm!
Vi var ute och reste allt var som vanligt, jag skrev hur kul vi hade de! För vi hade de verkligen kul. Han och jag kom så bra överens. Han ringde på söndagen dagen innan de här helvetet bröt ut och sa:
- Jag måste bara säga de veronica att jag hade så otroligt roligt på vår resa. Du är en så rolig person och vi går så bra överens. De här måste vi göra fler gånger. Jag läste din berättelse som du skrev i bloggen om oss jag skrattade så jag grinade.
När han sa de här orden blev jag så glad och när jag hörde att han näst intill grinade när han sa de orden visste jag att de var ifrån hjärtat. Nu när jag tänker tillbaka och vet att de var de sista orden jag fick höra blir jag alldeles förstummad. De ända som jag får fram är ett VARFÖR?
Här är bengan när han var liten. Skidglädjen var en stor del av hans liv!
Foto knäppt av bengan. Han använde ofta den här bilden. Det är jag som åker.
Pappa och Bengan var bästa kompisar.
Min EC debut i Duved. Bengan var där och stöttade och knäppte kort.
Han fanns alltid där under hela min skidåkarkarriär har han stått alldeles bredvid och hjälpt mig i med och motgång och gjort mig till en bra skidåkare och en bra människa. Han är en stor del till att jag har kommit så långt som jag har gjort.
Han kommer alltid att finnas med mig.
Jag saknar han!
Varför skriver jag inte?
Det som nu har hänt är bland de värsta jag någonsin har varit med om. Bengan var mer än en bara tränare för mig. Jag kommer sakna att prata, kunna ringa när man bara ville prata, bengan fanns alltid där och lyssnade gav feedback. Jag har känt bengan väldigt länge och de här är ett otroligt tungt område för mig som kommer ta ett tag att bearbeta. Det hela kom som en chock. Jag är helt tom. Svårt att förstå hur detta kunde hända. Vart tog han vägen?
Bengan kommer alltid att finnas med mig och jag kommer aldrig glömma han. Jag ska komma ihåg han med glädje, minnas alla fina stunder han har gett mig.
Vila i frid min kära tränare och vän. Du är en stor del i hur långt jag har kommit idag och du har stöttat mig i både med och motgång. Jag kommer för alltid att sakna dig.
har inga ord
Sektion 6. Resan är komplett
Sektion 5. Dag och Natt
Lika stor skillnad som det är mellan dag och natt har jag nu upplevt. Alltså när vi lämnade Polen igår och drog in i Slovakien så vändes ljuset. Vi kom till ett 4 stjärnigt hotell och det är nytt och fräscht. Maten förvandlades till något ätbart och sängen gjorde en lika dan förändring. Vilken lycka!
Nu känner jag mig som en liten prinsessa.
Idag har jag varit ute och åkt i Slovakiska skidområdet Jasna. Det blev ca 7 storslalom åk och det kändes faktiskt ganska bra. Efter skidpasset blev de cykel i 45 minuter och 6O situps och stretch. Sen var jag färdig för dagen. Åt en god lunch och de kändes underbart. Sen bytte jag och Lene lite serier och filmer till hårddisken. Hon hade hur mycket saker som helst, jag tror jag fick ca 45 filmer. Herregud, nu har jag mycket att kolla på!
Nu har jag lånat Bengans dator för jag kommer inte in på internet på min dator, vet inte vad det är för fel. Men datorn har väl strejkat. Ikväll blir de publik lottning och norska tränaren sa att tävlingsbacken såg jätte fin ut. Vilket lovar gott till morgondagen.
Bengan däremot han är nöjd med att lämna polen och kommit in i ett land med lite mer stil. Imorgon blir det en lång resa tillbaka till Munchen igen, hoppas jag som kartläsare är på topp och att Bengan som bilförare är på topp så kommer resan gå galant. På lördag kväll är jag hemma i Östersund och då ska jag träffa Erika, vilket kommer bli as kalas.
Annars mår jag bra och är laddad inför morgondagens tävling. Nu ska ni få se skillnaden mellan sängarna. Ni ser nog vad som är Polen och vad som är Slovakien. Ser de mysigt ut?
Ser ni någon skillnad...
Sektion 4. Skidåkningen
Ja det var de här vi kom hit för, nu har ni hört nästan exakt vad som pågick runt omkring. Vi tränade en dag innan de var dags för race. Friåkningen som de blev dagen innan var väldigt mjuk men det gav mig också mycket för jag fick bättre position. Tävlingen var jag laddad och jag var sugen på att hitta slalomformen. Men allt kommer inte som ett brev på posten och jag vet att jag kan, men inte hittat de just nu. Det gäller bara att ha tålamod. Jag kom 26a idag och är väl inte nöjd med de utan jag vill mer… Men nu är vi i Jasna och ska träna storslalom imorgon. Är sugen på att åka fort storslalom nu let´s rock!
Ja men jag glömde att berätta att skidåkningen visades på Polsk TV och det var som en mini världscup och organisationen hade verkligen fixat så att alla åkare skulle få bästa möjliga uppvaktningen. De ville säker ha några större tävlingar i framtiden men då måste nog hotellstandarden förbättras och framförallt maten. Men vem vet, vi kanske bara hade otur.
Den här touren blir nog oförglömlig och jag ska fortsätta att berätta hur de går i Jasna och den här gången ett annat land, Slovakien.
Några roliga ord som har kommit fram:
”fy fan va hemskt, hur husen ser ut”
”Man blir ju förgiftad”
”fan va de stinker”
”de här var ju fy fan måste jag säga, hur är de möjligt?”
”men du då, vad hade du tänkt dig då?”
”känner du doften, åååh”
Sektion 3. Maten
Maten
Det var som bengan sa ”mat har inte upptäckts i detta land”. Frukosten blev till historien,
- Marmeladen smakar inte ens bra, kläcker Karen Persyn ifrån Belgien ut sig.
Oh herregud tänker jag då. Men de var faktiskt sant, de misslyckades totales!!! Sockerhalten var på den högsta nivån som någonsin har skådats. Mjölken är säkert god tänkte jag, och drack en stor klunk. Fick då kvälningar av att den var ljumma, slemmiga, sura mjölken. Tog mig en yogurt och den kändes helt okej men efter 2 st var sockerhalten uppe på max. Dags för att testa på mackorna som var så hård att jag tror jag har brytit käken för jag har ont… inget skämt! Juicen har inte kommit till polen än för de som serverades var halvljummen te och vatten med citron i. Kaffe beställde bengan och han fick det i en plåttillbringare och han sa att de smakade bättre än norskt kaffe. Kanske ett bra betyg? Nja han avskyr norskt kaffe…
Till lunch hade kocken kokat ihop en supertorr köttbit och potatismos som faktiskt var helt okej. Ja efter att ätit 5 frukter så var jag hyfsat mätt. Men maten var inte slut här för till middag fick bengan prova på som fick han på andra tankar ”det var de vidrigaste jag NÅGONSIN har ätit” ”hur fan lyckas man laga sånhär mat?” Jag tror inte jag behöver detaljera nått mer då.
Dagen efter spenderade på Mc donalds som var nyöppnat i byn.
Sektion 2. Hotellet
PENSION TERESA
Illamåendet började stiga och hur man ska förklara lukten i rummet blir nu svårt men jag ska göra ett försök. När man börjar känna en frätande lukt mot näsan och när det blir svårt att vara i rummet för att de blir svårt att andas blir lukten rätt tydlig. Svamparna hade grott länge i det här rummet och mögel på toan gjorde att jag gruvade varje gång man blev tvungen att göra ett besök.
Men mögel var inte de störta bekymret för mig, mitt vidöppna fönster gjorde att jag bodde i ett rum runt nollgraden. Sängarna var ifrån första världskriget och den bruna heltäckningsmattan var mjukare än den bruna dynan som låg och försökte se ut som en säng, men misslyckades totalt. Efter den långa resan la jag mig trött som en stock i den hårda madrassen och sov på exakt likadan position hela natten. Hur detta gick till var pågrund av att täcket var så pass tungt att de gjorde de omöjligt att röra sig och inte tala på kudden…
Jag kan nog med största sannolikhet säga att det var de sunkigaste hotellet jag NÅGONSIN har bott på och när jag tog min första efterlängtade dusch var de svårt att känna sig fräsch igen…
Sektion 1. Resan
Munchen till Zakopane
De hela började med att vi hämtade ut bilen vid hotell Mövenpick i Munchen. Både jag och Bengan var peppade för vår första tour tillsammans. Vi packade bilen och vi åkte iväg hyfsat snabbt ifrån flygplatsen men just då visste vi inte vilken helvetes resa som väntade oss… följ med får du höra.
Efter några timmar i den lyxiga audibilen kände vi att vi var bra med i tidsprotokollet, Bengan hade redan innan förberett sig på bästa möjliga sätt genom att ha med sig hundra utskrivna sidor ifrån goggle. Jag var en välförberedd kartläsare. När klockan började närma sig 15 och jag började tjuta om mat kände nog Bengan att det var dags att stanna. Vi käkade en hyfsat god lunch i före detta öst Tyskland och just då visste vi inte att de skulle bli den sista bra matbiten på ett bra tag. De tog några timmar innan vi stannade och tanka innan vi skulle dra in till det okända landet Slovakien. Där köpte vi också en salamimacka och vatten så vi skulle överleva öststaterna. Vi körde och körde och nu började jag känna myrorna sakta komma krypande genom benen, var vi inte framme snart?
Men jag kämpade på och som kartläsare var jag nu ett proffs, jag hade hittat till Slovakien. Vi körde på och nu hade vi kört ca 7. 15 timmar, jag kände mig inte på mitt bästa humör och med salamimackan och vattnet gjorde så jag kom tillbaka till banan igen. VI fortsatte och hittade rätt men en bit utanför ”Trstena” ungefär gränsen mellan Slovakien och Polen small de till… vad hände? Vi fortsatte och efter en kvart så började bilen gå konstigt, vi stannade och upptäckte med stor ilska att vi hade fått punka. Lampan i hjärnan släcktes, vi var bra i tidsprotokollet och målet var nära. Men vad hände nu? PUNKA!!! Jävla skiit!
Inte en bil, på gränsen mellan Slovakien och Polen halv 12 på natten. Pulsen steg och alla historier jag har hört om öst började nu sakta men säkert nå hjärnan. HJÄLP! Vi tog tag i däckbytet snabbt och tog ut däcket men upptänkte med en stor förvåning att vi inte hade några verktyg. Pulsen steg nu ännu mer och det var nu det kom upp att vi måste försöka stanna en bil, men de fanns ju ingen bil? Efter ett tag i kylan kom en gåva ifrån gud, han sände oss en servisbil. Är de inte helt otroligt, en servisbil med blinkade lampor stannar och räcker oss verktyget som gör att vi kan byta däcket utan problem. TACK, jag lever!!
Tiden han rulla iväg och vi hade säkert stått stilla nu i en halvtimme, sakta men säkert körde Bengan vidare och med maxhastighet på 8O km/h så tog de ett tag innan vi närmade oss Polen. Men efter någon timme så kom vi faktiskt fram till Zakopane men resan var inte slut här utan att hitta till hotellet blev nu svårare än någonsin. ”Hotellet ligger vid backen” hade ledningen sagt. Ja vi kom till backen och letade som tusan men här fanns inget hotell som hette ”pension Teresa” VI gick in på ett hotell som hade nattöppet och klockan var nu närmare O1 på natten. Hans om stod i receptionen sa att vi skulle åka tillbaka en bit ca 5 km, de ligger utanför kartan säger han då, vi letade och letade tillslut såg vi en annan backe som såg ut som en Europacup backe där låg också de efterlängtade hotellet. Äntligen vi är framme efter ca 12 timmar i en bil!!
Vi kångkade och bar upp grejorna till rummen där en tjej var vaken och tog emot oss. Första steget in i rummet sa mer än tusen ord, MÖGEL!!
Påväg mot öst!
