Sektion 1. Resan
Munchen till Zakopane
De hela började med att vi hämtade ut bilen vid hotell Mövenpick i Munchen. Både jag och Bengan var peppade för vår första tour tillsammans. Vi packade bilen och vi åkte iväg hyfsat snabbt ifrån flygplatsen men just då visste vi inte vilken helvetes resa som väntade oss… följ med får du höra.
Efter några timmar i den lyxiga audibilen kände vi att vi var bra med i tidsprotokollet, Bengan hade redan innan förberett sig på bästa möjliga sätt genom att ha med sig hundra utskrivna sidor ifrån goggle. Jag var en välförberedd kartläsare. När klockan började närma sig 15 och jag började tjuta om mat kände nog Bengan att det var dags att stanna. Vi käkade en hyfsat god lunch i före detta öst Tyskland och just då visste vi inte att de skulle bli den sista bra matbiten på ett bra tag. De tog några timmar innan vi stannade och tanka innan vi skulle dra in till det okända landet Slovakien. Där köpte vi också en salamimacka och vatten så vi skulle överleva öststaterna. Vi körde och körde och nu började jag känna myrorna sakta komma krypande genom benen, var vi inte framme snart?
Men jag kämpade på och som kartläsare var jag nu ett proffs, jag hade hittat till Slovakien. Vi körde på och nu hade vi kört ca 7. 15 timmar, jag kände mig inte på mitt bästa humör och med salamimackan och vattnet gjorde så jag kom tillbaka till banan igen. VI fortsatte och hittade rätt men en bit utanför ”Trstena” ungefär gränsen mellan Slovakien och Polen small de till… vad hände? Vi fortsatte och efter en kvart så började bilen gå konstigt, vi stannade och upptäckte med stor ilska att vi hade fått punka. Lampan i hjärnan släcktes, vi var bra i tidsprotokollet och målet var nära. Men vad hände nu? PUNKA!!! Jävla skiit!
Inte en bil, på gränsen mellan Slovakien och Polen halv 12 på natten. Pulsen steg och alla historier jag har hört om öst började nu sakta men säkert nå hjärnan. HJÄLP! Vi tog tag i däckbytet snabbt och tog ut däcket men upptänkte med en stor förvåning att vi inte hade några verktyg. Pulsen steg nu ännu mer och det var nu det kom upp att vi måste försöka stanna en bil, men de fanns ju ingen bil? Efter ett tag i kylan kom en gåva ifrån gud, han sände oss en servisbil. Är de inte helt otroligt, en servisbil med blinkade lampor stannar och räcker oss verktyget som gör att vi kan byta däcket utan problem. TACK, jag lever!!
Tiden han rulla iväg och vi hade säkert stått stilla nu i en halvtimme, sakta men säkert körde Bengan vidare och med maxhastighet på 8O km/h så tog de ett tag innan vi närmade oss Polen. Men efter någon timme så kom vi faktiskt fram till Zakopane men resan var inte slut här utan att hitta till hotellet blev nu svårare än någonsin. ”Hotellet ligger vid backen” hade ledningen sagt. Ja vi kom till backen och letade som tusan men här fanns inget hotell som hette ”pension Teresa” VI gick in på ett hotell som hade nattöppet och klockan var nu närmare O1 på natten. Hans om stod i receptionen sa att vi skulle åka tillbaka en bit ca 5 km, de ligger utanför kartan säger han då, vi letade och letade tillslut såg vi en annan backe som såg ut som en Europacup backe där låg också de efterlängtade hotellet. Äntligen vi är framme efter ca 12 timmar i en bil!!
Vi kångkade och bar upp grejorna till rummen där en tjej var vaken och tog emot oss. Första steget in i rummet sa mer än tusen ord, MÖGEL!!
