har inga ord

Så känner jag just nu... jag är helt tom!
Jag trodde verkligen inte att detta skulle hända! Jag sitter här och fäller en tår... undrar vad jag ska skriva om jag vill skriva.. jag har ingen aning, jag är tom! 
Det ända jag vet att han vill är att jag ska köra som fan på den sista världscupen. Jag vet att han tror på mig! 
Jag tror han är en seglivad man... jag har känt han i stort sätt hela mitt liv, han står mig nära! Väldigt nära!
Uppriven, allt kan hända så snabbt. Vi kom precis hem ifrån resan ifrån polen och slovakien...
Han var så frisk, pigg, ja vi hade så roligt. Han känner mig, jag kommer ihåg när vi satt på tåget påväg hem och han sa att han kommer ihåg mig som den blyga virre.. han var sett mig länge, han är som min extrapappa.

Hur som helst är alla mina tankar på Kristin och fredrik och farmor och farfar!
Jag hoppas han kämpar för han måste överleva, jag tror han gör de, han är stark!

Det jag nyss har skrivit har varit väldigt känslosamt för mig...

På lördag åker jag hem till Sundsvall till Mamma och Pappa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0