-

Nu sitter jag här i Sundsvall och har precis packat väskorna, i morgon bitti bär de av igen till Tyskland denna gång. Det känns bra och det ska bli kul att stå på skidor igen. 

Men just nu så känns allt så konstigt... hoppas de blir bättre och bättre och att han kommer tillbaka starkare än någonsin. När de händer sådana här saker får man verkligen en uppfattning att de kan även hända en själv... Det gäller att ta vara på tiden som man har och alla människor runt omkring. Man ska helt enkelt leva varje dag som det vore den sista, tänk då när man är 99 år så kan man tänka tillbaka och känna att jag har gjort mitt. såsom, glädje, sorg, smärta, uppfylld,varm, kärlek ja allt som har känslor. Det är som låten, "leva livet, nu ska jag leva livet"

Jag känner fortfarande tomhet, jag är lite lika glad, jag vill bara att han ska bli frisk. 

Men nu längtar jag efter min passion skidåkningen som kommer att få mig på andra tankar. Nu finns bara en sak i huvudet, åka fort!! 

Det har varit skönt att vara hemma i helgen så jag har fått umgås med mamma och pappa lite. Har även träffat Maja och Anna. Det har varit jätte bra och när man träffa dem så är de alltid som förut även fast man inte har träffas på ett tag... 

Alla varma hälsningar till Kristin!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0