Hemma i Sverige
Efter härliga dagar i Österrike, åkte vi hem lite tidigare än planerat då de kom in en snöstorm. De kom ca 70 cm nysnö över natten, så Otto bestämde sig för att de var lika bra att åka hem. träningen skulle ju bli lite sisodär med så mycket nysnö. Men vilken hemresa vi hade.. herregud, ja nu får höra en snabbresumé här:
De hela började på måndagsmorgonen då vi fick lite sovmorgon för tränarna skulle upp på berget och kolla hur mycket de hade snöat. De hade snöat mycket och efter ett tag bestämde vi oss för att åka upp och åka puder, woho va kul tänkte vi. (wc tjejerna hade då redan börjat packa ihop sina saker och åkte direkt på morgonen till munchens flygplats) Vi däremot satt oss i bussen påväg mot backen ungefär samtidigt, de var en jäkla kö upp till liften, då de var snöplogning och folk som satt på kjedjor efter vägen. Då den 20 minuterslånga bilvägen upp till liften tog då ca 1 timme. Till slut va vi uppe och satte oss i kabinen för att åka upp, de var inte så klart som vi kanske hade hoppas på. De var mer som en stor snöorkan. Väl på toppen mötte Otto upp oss och muttrade och konstaterade " vilken lång tid de tog" "jag har bokat om er till 17 00 flyget ifrån munchen" " nu blir de 3 snabba puderåk" " sen ner och packa".
Lättare sagt en gjort, satt vi på oss skidorna och plumsade ut i den nya snön, vinden var stark och de var väldigt kallt.
När vi väl kom upp till toppen så hade brillorna blivit igenfrostade och min sikt var minimal... Åkte några svängar, men de är ganska svårt att åka när de ända man ser i backen är VITT vart jag än kollade så var de vitt. De blev bara 2 åk för mig då jag höll på att ramla i varje sväng och vinden hade förvandlat snön till lite snödrivor här eller där. Så ibland gick de bra och sen tvärt som de var tog de tvärstopp i en snödriva, vad kallas de? drivsnö!
Ner till kabinen igen och vi bytte om snabbt, klockan var ju redan 12 och vi skulle ner och packa och åka till munchen som liger 2h 30 min bort med bil, i snökaos!!!!!
När vi väl satt i kabinen så gick strömmen, hela dalen blev utan ström. De var där de gick upp för oss att vi inte kommer att hinna med planet klockan 17 00. Där satt vi i säkert en halvtimme och huttrade kyligt innan dieselreservmotorn drog igång i snigelfart. Då trodde vi såklart att vi skulle få åka hela vägen ner, men ack vad vi bedrog oss, mellanstation:
-aaaus, wir haben kein strum "ingen aning hur de stavas" wir warten 2 stunden.
- waaaas`?, neein!!
ja de fanns ju inget vi kunde göra åt saken, så där fick vi sitta snälla och vänta. Efter ett tag " halvtimme eller mer" så frågade vi igen hur lång tid de skulle ta innan vi kunde åka ner. Nä men då sa dom, ni kan åka den andra kabinliften för den funkar nu. pulver, då kunde vi ju ha åkt den för länge sedan. Jaja efter många om och men kom vi ner till parkeringen och iväg till hotellet ( som tog lika lång tid som vägen upp). De tog också sin lilla tid e ftersom käppar och utrustning skulle packas!
Som skjuten ur en kanon fick vi packa alla saker när vi kom ner ifrån backen, kläder och utrustning. In i bussarna och med den minimala marginal fick vi tillslut plats, de var nästa så man fick sparka in sista väskan, (överlastat såklart).
iväg ifrån hotellet halv 15. panik!!!
Den här berättelsen skulle kunna bli jätte lång men för att fortfarande ha kvar er läsare så blir den nog lite kortare nu på slutet... ;)
Med lite småstopp efter vägen och med illröd fart mot flygplatsen, slirade vi in 16 23, sista incheckningen var 16 20. Sprang in mot incheckningsdisken, IN A RUSH!!!!
Fick en biljett o baggaget kom med, pustade ut och tog ett andetag nöjt. Men paniken var fortfarande kvar, vår gate vaar såklart längsbort. Sprang genom säkerhetskontrollen bort till gaten, där alla andra tjejer och hade lung och ro. Dom trodde aldrig vi skulle hinna, men de gjorde vi!:D
nöjd och glad klev vi på planet som tog oss hem till Sverige, om vi skulle missa hade de blivit en till natt därnere. Skööönt att komma hem!
De hela började på måndagsmorgonen då vi fick lite sovmorgon för tränarna skulle upp på berget och kolla hur mycket de hade snöat. De hade snöat mycket och efter ett tag bestämde vi oss för att åka upp och åka puder, woho va kul tänkte vi. (wc tjejerna hade då redan börjat packa ihop sina saker och åkte direkt på morgonen till munchens flygplats) Vi däremot satt oss i bussen påväg mot backen ungefär samtidigt, de var en jäkla kö upp till liften, då de var snöplogning och folk som satt på kjedjor efter vägen. Då den 20 minuterslånga bilvägen upp till liften tog då ca 1 timme. Till slut va vi uppe och satte oss i kabinen för att åka upp, de var inte så klart som vi kanske hade hoppas på. De var mer som en stor snöorkan. Väl på toppen mötte Otto upp oss och muttrade och konstaterade " vilken lång tid de tog" "jag har bokat om er till 17 00 flyget ifrån munchen" " nu blir de 3 snabba puderåk" " sen ner och packa".
Lättare sagt en gjort, satt vi på oss skidorna och plumsade ut i den nya snön, vinden var stark och de var väldigt kallt.
När vi väl kom upp till toppen så hade brillorna blivit igenfrostade och min sikt var minimal... Åkte några svängar, men de är ganska svårt att åka när de ända man ser i backen är VITT vart jag än kollade så var de vitt. De blev bara 2 åk för mig då jag höll på att ramla i varje sväng och vinden hade förvandlat snön till lite snödrivor här eller där. Så ibland gick de bra och sen tvärt som de var tog de tvärstopp i en snödriva, vad kallas de? drivsnö!
Ner till kabinen igen och vi bytte om snabbt, klockan var ju redan 12 och vi skulle ner och packa och åka till munchen som liger 2h 30 min bort med bil, i snökaos!!!!!
När vi väl satt i kabinen så gick strömmen, hela dalen blev utan ström. De var där de gick upp för oss att vi inte kommer att hinna med planet klockan 17 00. Där satt vi i säkert en halvtimme och huttrade kyligt innan dieselreservmotorn drog igång i snigelfart. Då trodde vi såklart att vi skulle få åka hela vägen ner, men ack vad vi bedrog oss, mellanstation:
-aaaus, wir haben kein strum "ingen aning hur de stavas" wir warten 2 stunden.
- waaaas`?, neein!!
ja de fanns ju inget vi kunde göra åt saken, så där fick vi sitta snälla och vänta. Efter ett tag " halvtimme eller mer" så frågade vi igen hur lång tid de skulle ta innan vi kunde åka ner. Nä men då sa dom, ni kan åka den andra kabinliften för den funkar nu. pulver, då kunde vi ju ha åkt den för länge sedan. Jaja efter många om och men kom vi ner till parkeringen och iväg till hotellet ( som tog lika lång tid som vägen upp). De tog också sin lilla tid e ftersom käppar och utrustning skulle packas!
Som skjuten ur en kanon fick vi packa alla saker när vi kom ner ifrån backen, kläder och utrustning. In i bussarna och med den minimala marginal fick vi tillslut plats, de var nästa så man fick sparka in sista väskan, (överlastat såklart).
iväg ifrån hotellet halv 15. panik!!!
Den här berättelsen skulle kunna bli jätte lång men för att fortfarande ha kvar er läsare så blir den nog lite kortare nu på slutet... ;)
Med lite småstopp efter vägen och med illröd fart mot flygplatsen, slirade vi in 16 23, sista incheckningen var 16 20. Sprang in mot incheckningsdisken, IN A RUSH!!!!
Fick en biljett o baggaget kom med, pustade ut och tog ett andetag nöjt. Men paniken var fortfarande kvar, vår gate vaar såklart längsbort. Sprang genom säkerhetskontrollen bort till gaten, där alla andra tjejer och hade lung och ro. Dom trodde aldrig vi skulle hinna, men de gjorde vi!:D
nöjd och glad klev vi på planet som tog oss hem till Sverige, om vi skulle missa hade de blivit en till natt därnere. Skööönt att komma hem!
Kommentarer
Trackback
